Europas sista vildmark

Sareks Nationalpark, Europas sista vildmark / LaitauredeltatVildmark / Friluftsliv: Sarek är en av grundbultarna i svenskt friluftsliv. Trots detta är det inte många som ger sig in i denna – vår kanske sista – orörda vildmarkspärla. Många kan konstatera att Visst är det vackert, men inte lika fint som sarek när man är på tur i andra områden.

 
Områdets skönhet och orördhet är tillgångar som vi bör ta tillvara och vårda. Detta är ett av våra främsta fjällområde som har en blandning av högalpin miljö och viltrika dalgångar. Naturen är vacker och imponerande storslagen, även om det finns jämförbara trakter i exempelvis Kebnekaisefjällen. Kraftledningar, vägar och turistanläggningar existerar inte i området.

Tidigare vana

Den avskräckande effekten till Sarek är inte speciellt stor, men det är trotts detta endast ett fåtal – ca 4.000 om året – som besöker denna vildmarkspärla.

Många tror att området endast är till för proffs, men så är inte fallet. Förstagångsvandraren i Sarek måste däremot vara ytterst försiktig och bör hålla sig till de mindre krävande stråken tills man hinner lära känna området. Större strapatser i Sarek förutsätter att någon i sällsakpet har god erfarenhet av området. Det är med stor respekt och en stor portion förnuft som du ska ta dig an Sarek – oavsett tidigare vana!

Högslätten Pielavalta, dalarna Routesvagge, Alkavagge och Pastavagge rekommenderas vid ett första besök i Sarek. Utifrån detta kan du själv knåpa ihop en tur som passar. Jag kommer även att ge förslag på lämplig förstagångstur i Sarek.

Två av de mest uppskattade dalgångarna i området är Pastavagge och Alkavagge. Som förstagångsvandrare i Sarek bör man däremot undvika Sarvesvagge och delar av Rapadalen och Njåtjosvagge, då dessa dalar tillhör den mera avanserade delen av området.

Till Sareks mittpunkt Skarja – ”Smailaträffen” – kommer du via några av nämnda dalstråk. Denna knutpunkt är en lämplig plats att slå upp ett basläger vid om man vill göra kortare dagsturer eller toppturer. Det är även här som man träffar andra vandrare eftersom denna del av området räknas som en av de viktiga knutpunkterna i Sarek.

Smailaträffen – området runt bron: Strategiskt placerad bro i hjärtat av Sarek. Största möjligheten för att möta andra vandrare.

Utrustningskrav

Normalt sett så ställer inte Sarek större krav på utrustningen än andra områden.

Följer man en stugtur så går det snabbt och enkelt att torka kläder. Tänk på att det inte finns tillgång till stugor i Sarek. Både tält, ryggsäck och skalplagg (ytterplaggen) måste stå pall för regn och snö och för hård väderlek.

Ett tält som läcker, ett skalplagg som inte håller tätt eller en ryggsäck som släpper in vatten/regn kan förstöra hela turen – eller i värsta fall försätta dig i en ytterst prikär eller farlig situation. Försäkra dig om att du har en bra och stryktålig utrustning. Tänk på att det tar lång tid att torka kläder när du inte har tillgång till traditionell torkning som du är van vid hemifrån eller i stugorna längs en stugtur.

Pastavagge

Detta är den mest sterila och högalpina huvuddalarna i området, men en relativt lättvandrad väg in till centrala Sarek. Här finns en torftig växtligh sammansättning och stupbranta bergssidor. Dalen har tidigare haft en magisk utstrålning för äldre generationer samer och har betraktats som en kuslig färdväg med grogrund för kult.

Dalen har en torftig växtlig sammansättning och stupbranta bergssidor.

Routesvagge

Ett av de populärare stråken i Sarek. För att nå dalens norra mynning går man bäst väster om Akkamassivet. Dalen omges till stora delar av branta fjäll. På östra sidan finns en mycket imponerande bergvägg bestående av Sarekmassivets toppar.

Terrängen består överlag av gräsmark och är mycket lättvandrad. Mellan Akka och norra mynningen är det bitvis svårframkomligt och det finns en del större vad. Detta går dock att undvika genom att följa Padjelanta till Kisurisstugan. Något längre sträcka men betydligt mer lättgånget.

Kuopervagge

Förslagsvis tar man sig in via Padjelanta via Lanjektjåkkå som inramar öppningen till Kuopervagge, en av huvuddalarna i Sarek. Kring Låutakjauratj finns videsnår, sankområden, kulturlämningar och ett rikt fågelliv.

En relativt lättvandrad dal som mestadels går över rished och ängsmark. Dalen har tidigare använts som en renflyttningsled av samerna.

Alkavagge

En av de mest populära färdvägarna för att ta sig in i Sarek. Sammanbinder det centrala området med Padjelanta. Här finns Härrapakte, nationalparkens längsta stup. Dalens sydsida är imponerande och uppsplittrad. Vid den västra dalmynningen tar lågfjällen vid.

Dalen är relativt lättvandrad. I väster en hel del videsnår. Vid Alkajaure finns ett medelsvårt vadställe. I mötet mellan Alkavagge och Akkavagge finns möjligheterna till givande bestigningar och lägerplats lär det inte vara några problem att hitta.

Pielaslätten

Med start i Suorva är detta den snabbaste vägen in till den centrala delen av Sarek. Många vandrare tar sig in denna vägen. Fram till bron är det bitvis svårt och medför stor höjdskillnad med ett svårt vad och en del snårig vegetation.

Akkajaure intill Suorva har landets näst största vattenkraftsmagasin efter Vänern, ett område på ca 12.000 hektar. Här finns också ett mycket högt vattenfall under fjället Juolme med två parallella forsar som stegvis faller flera hundra meter.

Som slutpunkt är Suorva inte diekt någon idealiskt slut på turen. Här finns ingen tillgång till husrum, dusch eller annat. Om man har tid, så kan det verkligen vara värt att omvägen till Saltoluokta fjällstation, en omväg på knappt en dag.

Börja och sluta i Ritsem

Om man väljer att både börja och sluta i Ritsem, föreslår jag att man startar från Änonjalme och avslutar turen i Vaisaluokta.

Detta med anledning av att skillnaden mellan dessa dalstråk är som natt och dag, vilket – tillsammans med Sarek – förhoppningsvis ger den där lilla extra kryddan på turen.

Sträckan från Änonjalme ner till östra delen av Kutjaure går genom fjällskog och är ett lättgånget område för att ta sig vidare till antingen Sarek eller Staloluokta.

Sträckan Kutjaurestugan (västra sidan sjön) och upp till Vaisaluokta är Änonjalmes raka motsats. Dalen är ett enda stort stenlandskap. Här finns ingen tillgång till tältplats förrän platån strax före Vaisaluokta.

Framkomligheten har underlättats genom att man spångat hela sträckan från stugan upp till plattån. Detta gör att sträckan är mycket lättvandrad, och är ett bra komplement för att slippa gå samma väg två gånger.

Läsa vidare

artikeln tidigare publicerad i Malmö-tidningen 1982-1988