Midvinternattens köld är svår.
Tio små nissar i djupsnön går.
Rävsax gömd under skynket vitt
knipsar Nisse av på mitt.
Livanden snabbt för honom tryter,
snart i sitt eget blod han flyter.
Nio små nissar i midnattstimma
Traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar i sitt näste.
Istapp faller tyst från sitt fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
tomte ligger död på trappen.
Utanför dörren står gröten och ångar.
Åtta små nissars intresse den fångar.
Under stigande hunger fatet de nalkar,
en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettas sig blöt,
Men sjunker likväl i kvicksandlik gröt.
Många springor stugan har
där sju små nissar in sig tar.
Katten som bakom dörren ruva,
slukar Nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand
suger misse bort från tand.
Sex små nissar mot julbord ila,
snabbt de uppför bordsben kila.
När sista tomten över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod.
Mattan röd av blod.
Tomtar fem i väldig iver,
springer runt, ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lille Nisse, stackars saten
rinner ut i sillsallaten.
Fyra små nissar har festat på sill
och nu de törsten släcka vill.
Mot glöggen de ilar i samlad tropp
och tar för sig i var sin kopp.
Ner faller Nisse i glögghett hav.
Likt en skållad mandel hans skinn faller av.
Tre små tomtar i granen svingar
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga,
snart han stå i ljusan låga,
doftar snart lik vidbränd stek.
Ångrar då sin dystra lek
Två små tomtar omkring sig tittar
då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den hoppar,
men detta den ej stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans
finns nu Nisses hjärnsubstans.
Husbonn stiger upp i natten
för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla,
Nisse blir till krämig voffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en jäkla tomte finns kvar.